Nu är jag hemma i Horndal för att fira helgen, tillsammans med familj och framför allt katter. Två stycken har vi. Förlåt, de har oss. Katter har inte ägare, de har betjänter; dessa två individer är fullt övertygade om sin egen förträfflighet samt det faktum att de där tvåbenta varelsernas främsta livsmål är att hålla katten välgödd och välmående. Nosen här heter egentligen Sötnos, men det var för jobbigt att säga. Så hon fick heta Nosen. Himla skumt, egentligen, att döpa en katt efter en kroppsdel.
Man kan väl säga att bilden beskriver min sinnesstämning rätt bra. Förstå mig rätt nu; Nosen kanske ser sur ut, men i själva verket är hon extremt nöjd och avslappnad! Hon ser ut såhär då. Inga insmickrande fotominer eller gulliga vinklar eller leenden. Bara ett konstaterande: "Såhär ser jag ut och det är varmt och gött ovanpå elementet".
Jag hasar omkring i mjukisbyxor, ulltröja och träskor och känner ungefär likadant. Riktigt lugn lycka behöver inga stora ord eller fotoleenden.
Inte här ute i glesbygd'n i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar