Allena var jag
Han kom allena
Förbi min bana
hans bana ledde
Han dröjde icke
men tänkte dröja
Han talte icke
men ögat talte
Du obekante!
Du välbekante!
En dag försvinner
ett år förflyter
Det ena minnet
det andra jagar
Den korta stunden
blef hos mig evigt
Den bittra stunden
Den ljufva stunden
Text: Johan Ludvig Runeberg, ur Idyll och epigram
En av de vackraste dikter jag vet. För mig handlar den om kärlek, jag vet inte om det är den gängse tolkningen men för mig är det så. Den har tonsatts av Ture Rangström; ibland hittar man en dikt man tycker om men som fått en tonsättning som inte faller en i smaken, och ibland är det tvärtom, men den här gången stämmer allt!
Och tänk vad två olika röster kan göra med samma sång!
Här sjunger Solveig Kringelborn.
Här sjunger Anne Sofie von Otter.
Och jag kan inte bestämma mig för vilken version jag tycker bäst om.
Men jag har bestämt mig för att jag vill sjunga den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar