Då sitter vid vår sida en gud förklädd

Tänk att det bara var tre år sedan jag precis hade börjat ettan och projektveckan bjöd på "Förklädd Gud"! Av någon anledning har jag inte kunnat lyssna på den sedan dess. Men ikväll snubblade jag över direktsändningen från Berwaldhallen och vackert var ordet! Då reflekterade jag inte över texten (jag medger dock att jag uppskattade omskrivningen av frasen "Kring höstlig vaktelds bränder församlar han frysande får, och sköter med kloka händer de djur som har sår". I något modifierad version blev det "Kring höstlig vaktelds stränder församlar han flytande får, och sköter med kloka händer de får som har lår". Jättekul). Nu gör jag det, och kanske beror det på att kvällen är sen, och ju senare det blir desto mer sentimental blir jag, men man får ju nästan gåshud av de här raderna! Hjalmar Gullberg, vilken kille!

Än vandrar gudar över denna jord.

En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.

Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej lyra eller purpurskrud.

Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:

är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

Godnatt!