... när man går upp klockan halv sju och springer den där löprundan man lovade sig själv kvällen innan. Trots att det regnar. Och blåser. Och löparkläderna luktar kompost.
... när man trotsar datorns dragningskraft och börjar städa lägenheten så fort man kommer hem från skolan.
... när man lovar sig själv att inte dricka alkohol och håller det.
... när man märker att man gör sig till martyr och i stället bjuder in de som vill hjälpa en att göra det. (Appropå martyrer så skriver Underbaraclara väldigt bra om just martyrer. Kom att tänka på det inlägget i samma stund jag märkte att jag själv höll på att bete mig idiotiskt, och tack vare det hann jag kväsa mitt trötta "Nej, det är lugnt, jag fixar det här..." och i stället tacka ja till hjälpen som erbjöds. Jag märkte att det var rätt beslut när jag såg hur glad personen blev av att vara behövd. Och då kändes allt riktigt bra! Klok kvinna, den där Clara!)
... när man köper vindruvor i stället för smågodis.
... när man utmanar sin uppfattning om vad som är riktigt. Som till exempel att på dagen har man kläder och på natten pyjamas. Och så ställer man sig och kokar blomkål i bara morgonrocken klockan halv fem på eftermiddagen.
... övar de femton minuter gehör om dagen som läraren bett en om, trots att det inte är lattjolajbankul. (Eller så är det bara självbevarelsedrift. Jag har ingen lust att känna på the wrath of Leif-Åke...)
... när man respekterar och följer de regler en grupp har satt upp för att fungera, även de gånger andra inte gör det och man så lätt skulle kunna använda det som en ursäkt för att slippa själv.
... när man rakryggat tar konsekvenserna av något dumt man gjort, utan bortförklaringar.
Detta inlägg skrivs mest i syftet att peppa mig själv eftersom det står en halv sats chokladbollssmet i kylen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar