Dagens viktigaste

Idag spände jag på mig skidorna för första gången i år. Det är fantastiskt att bo så nära ett skidspår som jag gör. Ingenting rensar huvudet bättre än kylig vinterluft och att färdas framåt. Framåt, alldeles ensam. Snön är som ett magiskt pulver; den blåser hjärnan tom på tankar och problem. 

Jag kommer upp på elljusspårets högsta punkt precis den tiden då den blå timmen sakta rullar in. Långt borta vid horisonten börjar himlen rodna. Molnen ser ut som rök; grå rök som tätnar runt det rosa. Ser jag upp är himlen bakom röken fortfarande blå. Snötäckta träd kilometervis. Horisonten är den taggiga ryggraden på ett enormt, uråldrigt djur som sover sin tunga vintersömn. Hur kan man oroa sig för det liv man lever där ute, bland människorna, när man hör djurets lugna andetag? När man andas tillsammans med det? 

Jag är alldeles ensam uppe på toppen av hela världen. 

Dagens viktigaste: Skogen är den bästa terapeut man kan ha.