Gårdagen: Minns knappt vad jag gjorde. Mer än hade träningsvärk efter skidåkningen i förrgår. Jo, det är sant, jag läste ut Kafkas ”Processen” och blev lite deperimerad men samtidigt glad eftersom jag faktiskt tyckte att jag förstod en del av den. Inte förstod i meningen att jag kan redogöra i ord vad jag förstod, men jag fick känslor och bilder i huvudet som gjorde det klart för mig att jag förstod. Något. Den kändes som en bok med möjlighet att spegla många olika saker beroende på vem läsaren är. Så nära kan jag komma med orden, men inte längre. Det är med andra ord ingen bok som jag skulle välja att använda som material för en recension till Svenska A, till exempel. I kontrast till denna min färd genom de mörkare regionerna av det mänskliga sinnet bakade jag en hel hög kanelbullar. Sedan föråt jag mig på dem. Inte så begåvat.
Gårdagens bästa: Kanelbullar. Trots allt.
Natten: Det är tydligen ingen bra idé att läsa en bok som följer tre kvinnors historia i olika skeden av 1900-talets historia samtidigt, och i vilken berättarjaget dessutom är extremt splittrat. I alla fall inte det sista man gör innan man går och lägger sig. Resultatet av detta blir nämligen väldigt virriga och oroliga drömmar, drömmar i vilka jag av någon anledning kopplade samman bytena av person och åsikt eller vad det nu var jag bytte emellan, jag minns inte riktigt, med en rörelse. Jag måste ha kastat mig fram och tillbaka i sängen som om jag varit utsatt för elchocker. Tillslut vaknade jag, vid tretiden, och upptäckte att ena näsborren var igenmurad. Möjligtvis berodde min oroliga sömn inte bara på kombinationen ”Stalins kossor” och en överbelastad hjärna? Kanske höll jag helt enkelt på att kväva mig själv? Tyvärr tillhandahöll familjen Nygrens medicinförråd ingen nässpray tillräckligt kraftfull för att bryta igenom blockaden. Jag dränkte en pappersbit i pepparmintsolja (som bror min brukar använda för att skyla stanken från de svettiga benskydden efter fotbollsträningarna. Han springer omkring på planen bland alla lökiga tonårsgrabbar och luktar pepparmynta. Det är fint på något sätt.) och lade den bredvid mig i sängen. Attackerade med de nässprayer jag ändå hittat och försökte somna om. Omöjligt. Jag låg och led och timmarna gick och tillslut kunde jag höra hur min bror klev upp ur sängen för att göra sig i ordning för skolan. Då somnade jag av ren utmattning.
Förmiddag: Jag har legat i soffan i lekrummet (”lekrummet” kanske fordrar sin förklaring; när jag och bror var små så hade vi alla våra leksaker där; Barbies och bilmattan och utklädningskläder och klätterställning… Det har vi inte längre, nu finns pianot, mina gitarrer, ena halvan av den gamla soffan (den halva som katten inte spydde i) och ett skrivbord. Vi försökte döpa om det till ”musikrummet”, men det var dömt att misslyckas. Rummet kommer för alltid att heta ”lekrummet”) och fortsatt med ”Stalins kossor”, och har egentligen bara rest på mig för att göra en utfärd till ICA och proviantera. Digestivekex med kola och choklad, mörk choklad med havssalt och en rulle center. Speciellt mörk choklad med havssalt är en favorit, har jag märkt. Jag upptäckte smaken i julas, i samband med att jag i princip levde på Aladdin, Merci, Anthon Berg och After Eight; tillslut åt jag bara den söta skiten för att den stod där, öppen på bordet, utan att jag egentligen var ett dugg sugen. När jag så råkade sätta tänderna i en bit med havssalt från Anthon Berg-asken öppnade sig liksom en ny värld. Saltet var som musik i munnen efter allt sött och kvalmigt, och det bästa var att jag inte gick miste om själva chokladdelen, eftersom saltet eliminerade de faktorer jag börjat tröttna på hos choklad! Så nu får jag väl toppa mina centerbitar med flingsalt innan jag äter dem. När jag var på ICA råkade jag även få syn på pocketversionen av den där fantasyboken ”Cirkeln”, som har hypats så våldsamt nu på det senaste. Jag bläddrade lite. Mindes att jag läst ett utdrag i någon tidning, men inte vad jag tyckte om det. Ställde tillbaka den på hyllan. Ställde mig i kö, men kunde inte slå tankarna på boken ur huvudet. Lämnade min plats i kön. Tillbaka till hyllan; fingrade lite på boken, blundade och kände efter, tvekade… jo! Jag har en svag punkt för ungdomsböcker. Jag vet inte om jag fortfarande räknas in i målgruppen, tror att jag kanske är något år för gammal, men någonting är det med dem… Jag ska ge ”Cirkeln” en chans. Jag tror att den kan bli bra. Jag är egentligen inte så intresserad av fantasyinslaget, utan mer att följa karaktärerna, som ju ska vara tjejer från helt olika sociala kretsar som måste börja samarbeta. En kvalificerad gissning från min sida är att de så småningom kommer att bli vänner på riktigt. Jag vill helt enkelt följa det sociala förloppet. Kanske lite för min egen skull. Jag tänker nämligen ganska stelt runt fenomenet med sociala grupper, har jag märkt. Kanske ”Cirkeln” till och med kan bli nyttig läsning för mig? Återstår att se!
(Jag är ganska mosad i huvudet, tack vare nattens blockad av näsan, och därför oroade jag mig lite nu på förmiddagen när jag märkte att jag inte hade någon skrivlust. Igår skrev jag heller ingenting. Men, som den här texten visar; oron var obefogad. Eventuellt spelade det faktum att jag försummat att klippa mina naglar, så att fingrarna har svårt att nå tangenterna, in. Kanske är texten en smula ointressant, men ett) Projekt Livad Lax går ut på att skriva om min vardag, som helst ska innehålla så lite som möjligt just nu, och två) uppskattar jag den här texten för det sätt jag skrivit den på och inte så mycket för sakinnehållet. Den är sitt eget mål, skulle man kunna säga. Nu ska jag äta kanelbullar!)
Dagens bästa:
Två regler mot stress
1. Bry dig inte om småsaker.
2. Allting är småsaker
Citat levererat av pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar