Hela jävla natten: glider in och ut ur drömmar om att jag är med i debatter och talar mig varm för feminism. Möjligt resultat av sträckläsningen av boken "Uppror pågår" igår kväll... Vaknar till, kan inte sova, äter en banan och en kanelbulle, läser lite. Kan. Inte. Sova. Dricker lite varm mjölk. Somnar. Vaknar. Kissnödig. GAAAH!!!
9.03: Vaknar slutgiltigt. Min barnhemschica frisyr har nu övergått till något som mer liknar en oljeindränkt sjöfågel. Toppen. Känner dock att jag omöjligt kommer att klara av att hålla mig vaken i duschen om jag inte får något i magen; frukost tillagas. Bacon, äggröra, youghurt och nötter. Toppat med en halv ask Noblesse och Marabou Premium Dark Chocolate & Lemon Mousse. Mår jätteilla av allt socker.
11.30: Efter att ha sett ett avsnitt av Berts Dagbok samt slösurfat och hetsat upp mig bland annat över Anton Abeles hyckleri och Carl Bildts renodlade ondska lyckas jag rycka upp mig ur sockerkoman tillräckligt för att genomföra den mycket välbehövliga duschen. Sjöfågeln på mitt huvud kvackar tacksamt.
13.30: Bestämmer mig för att ta risken. Jag kanske hatar varenda gathörn och varenda byggnad, jag kanske känner mig ständigt övervakad och förföljd bara jag går till ICA. Men där finns mitt rum, lagad mat, skidspår (tror jag) och mina tjocka katter. Varm päls. Kramar. Jag tar mina böcker och åker till Horndal några dagar. Hoppas jag. Risken finns att jag får tillbringa natten på något trevligt fält utanför Hedemora eftersom det snöar just nu. SJ och snö är ju inte bästa kompisar, direkt...
Dagens mest irriterande: min sax är fortfarande spårlöst försvunnen. Tips om var den befinner sig kan lämnas till Falupolisen.
Dagens misstag: choklad. Varför, o varför har jag ingen karaktär? Jag mår fortfarande illa och har hjärtklappning.
Dagen viktigaste: Tillit. Det är lätt att känna sig ensam när man låser dörren om sig. Sitter man bara där bakom dörren, och tycker synd om sig själv och är övertygad om att man är så ensam, så ensam, övertygad om att knackningarna ljuger och den som står där utanför bara är ditskickad av fröken med läxböckerna; om man sitter där och aldrig låser upp så är det väl självklart att folk slutar försöka komma in efter ett tag? Inte orkar prata med en stängd dörr längre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar