Jag blir alltid lite fundersam när jag rotar igenom stora högar med tidningar och böcker på loppmarknader och second hand-affärer, och hittar en bok med titeln "Mina Vänner". Vem har lagt den där?
Förmodligen är det väl någon som städat ur sitt flickrum (tyvärr har jag aldrig stött på en kille som äger en "Mina Vänner"-bok, de blir kanske skrämda av alla hästar och hjärtan och änglar som brukar finnas på framsidan samt den ofta uppdykande frågan "Vilken är den snyggaste killen i klassen?" Men det är en annan diskussion), inte orkat gå igenom varenda publikation utan bara hivat ner allt det rosa och glansiga i en pappkasse och ställt i hallen för vidaretransport till närmaste Myrorna.
Eller så är det någon förälder som åtagit sig att rensa ur sin buttra, handlingsförlamade tonårings rum och tänkt att "det hon inte minns att hon haft kommer hon inte att sakna". Inte förstått det heliga med en "Mina Vänner"-bok. Eller bara inte lagt märke till den.
Jag blir så fundersam när jag öppnar boken och ser att raderna är ifyllda. Stora, spretiga bokstäver, små, gnetiga bokstäver, runda bokstäver, kantiga bokstäver. Hemligheter menade för en vän. Jag borde inte läsa. Men jag kan inte hjälpa det. Jag måste.
På Myrorna hittar jag en bok som tillhört en flicka, som vid tiden för ifyllandet av raderna var nio år.
Mina goda egenskaper: Mina kompisar säger att jag är snäll och rolig att vara med
Mina dåliga egenskaper: Min mage, mina tjocka lår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar