Projekt Livad Lax Dag 1

9.00 Drömmer att jag sätter skräck i tanterna genom att vingla omkring som en berusad och slå ner kaffekoppar på någon sorts kyrkkaffetillställning, i samband med en konsert med Blåsarsymfonikerna (som för övrigt spelade ett väldigt intressant stycke som var beroende av musikernas rörelsefrihet, vilket innebar att vi i publiken fick flytta på oss och helst lämna lokalen eftersom vi var i vägen), när pappa ringer och hojtar att jag har fått en röntgentid. När som helst före klockan 11. Masar mig ur sängen och traskar iväg till lasarettet.

10.15 Ligger i en spexig röntgenmaskin som ser ut som en tidsmaskin/donut/förvandlingsmaskin. Förväntar mig lite halv att komma ut igen iförd klänning och glitterboa, redo att mima till någon Madonna-hit på bästa sändningstid i TV4. Undrar dock lite över vart rökeffekterna blev av. Samt kommer på att ”Småstjärnorna” inte sänds längre. Vilken besvikelse!

11.03 Installerar mig i sängen tillsammans med ett skrivblock och mina färgpennor, när pappa ringer igen. Nu står en utflykt till Britsarvets vårdcentral på programmet. Blir glad för att vårdkarusellen snurrar så fort, ledsen för att det är jobbigt att gå till Britsarvet när kroppen känns som spaghetti.

11.45 Hur ända in i farfars tofflor lyckades jag utveckla denna form av intensiva träningsvärk på gårdagens lektion i ergonomi? Va!?

12.10 – 13.25 Ser på filmen ”Tusen gånger starkare” på Youtube. Jag gillar den. Den är väldigt, väldigt, väldigt övertydlig, men det gör inte så mycket. Övertydligheten kanske till och med är dess styrka; den skulle passa utmärkt som skolbiofilm. Skolbiofilmer behöver vara lite övertydliga. Ser jag tillbaka på min egen analytiska förmåga anno högstadieåldern (en förmåga som firade stora triumfer när den ledde mig till slutsatser som ”Green Day är visst det punk!”) så inser jag att den nog inte hade lyckats stånga sig igenom något mer svårtolkat. ”Tusen gånger starkare” handlar om jämställdhet och könsroller och gjorde mig väldigt frustrerad och glad.

13.30 Känner ett plötsligt behov av att vila ögonen. Britsarvet ringer och säger att röntgen visar att mina bihålor är helt normala. Inte svullna alls. Nähä. Ligger i sängen och stirrar upp i taket. Accepterar tillslut det faktum jag länge förnekat. Det sitter i huvudet. Det är stress. Jag är för trött. Konstigt nog känns det ganska bra att acceptera det. Plötsligt känns den här viloveckan som en väldigt bra idé!

Eftersom jag inte under några omständigheter kan slumra till dagtid, så får P1 hålla huvudet sysselsatt medan ögonen vilar. Först lyssnar jag på en dokumentär om livet i Gaza (inte speciellt upplyftande), och sedan Filosofiska rummet där de diskuterar multikulturalism. Blir jätteförvirrad men samtidigt mer än någonsin på det klara med min ståndpunkt att de mänskliga rättigheterna bör gå före allt annat.

16.30 Inser till min förskräckelse hur handlingsförlamad jag blir utan min sax. Hur ska jag kunna öppna laxpaketet? Nötpåsen? Kryddpåsen? Var har jag lagt min sax?

17.54 Snilleblixt! Jag ska öva på att släppa mitt kontrollbehov. Mina nya, positiva färgpennor visar vilken färg de har dels genom korken och dels genom en plupp högst upp på pennan. Till största delen är de halmgula allihop. Om jag byter ut alla hattar, och sedan inte kollar så noga när jag väljer penna, så kommer färgen att bli en överraskning när jag väl börjar skriva. Och som den kontrollbehovsbefriade, sköna människa jag är ska vara  helt okej med det!

19.10 Lyssnar på lite krönikor Sara Hansson sammanställt i Tankesmedjan i P3. Riktigt smart tjej! Heja Sara!

19.41 Nu. Har inmundigat lax och bulgur (jag måste skaffa något annat än bulgur att äta, jag äter i princip bara bulgur numera) och skrivit klart detta och kan väl bara hoppas att det blir roligare imorgon. Eller i alla fall att jag inte är lika trött i morgon, så jag orkar skriva roligare om det som händer. Något jag känner att jag misslyckats lite med idag.

Dagens outfit: Långkalsonger, pyjamasjacka och raggsockor. Frisyren kallar jag för Barnhem 1890-chic.

Dagens viktigaste tanke: Musik är för själen vad gymnastik är för kroppen. När jag tycker att det är meningslöst att sjunga Mozart och i stället känner för att typ bli miljöaktivist (något jag förmodligen inte skulle vara så bra på) måste jag minnas att grunden för ett bra samhälle är människorna som skapar det och lever i det. Och få saker kan påverka människor och utveckla dem till tänkande, kännande och empatiska varelser som kultur. Musik. Det jag gör är så galet viktigt.

Utvärdering Projekt Livad Lax Dag 1: Jag är trött. Jättetrött. Men det känns skönt att ha lite klarhet vad gäller bihålornas tillstånd. Funderar på om jag ska beställa pizza imorgon… Upplevelsen med laxen och saxen var inte rolig!