Vi har ett spännande förhållande, jag och katten.
För honom räknas ingenting jag gjort tidigare.
Varken förra veckan, igår, eller för en sekund sedan.
Därför kan han i ena sekunden lägga sig på rygg,
kråma sig som en cirkushäst
och spinna högljutt när jag kliar precis på rätta stället
och i nästa sekund köra klorna i min hand.
Jag tror att han kan känna när jag driver iväg och inte känner mig levande
och vill påminna mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar