Ibland blir man så trött på det här jämrans tjyvsamhället att man får god lust att köpa sig en båt, segla ut till en ö långt, långt ut i havsbandet och bosätta sig där. Långt från alla människor och all idioti. Sedan när allt går åt helvete för samhället så kan man sitta där på sin ö och med ett bistert leende konstatera att "ja, det var ju inte mitt fel det här".
Men ibland känner man en skön känsla i magen. Kanske när man sitter på en brygga och delar en falafel i majsbröd känner man den. En känsla som säger att allt nog kommer att ordna sig, faktiskt. Samhället är kanske fullt av skit, på alla möjliga vis, men det finns fanimej hopp. Det finns hopp så länge vi pratar om skiten. Så länge vi diskuterar den, så länge vi analyserar den och så länge vi aktivt väljer att göra något åt den. För det finns ingenting som är så svårt att bli av med som en idé. Och varifrån kommer idéer? Från inspiration.
Så länge vi delar och diskuterar den information vi själva har med andra, och så länge vi genom våra handlingar inspirerar varandra till att göra den här världen till ett lite bättre ställe att leva på, finns det helt enormt mycket hopp om att det faktiskt kommer att lösa sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar