Jag längtar ofta tillbaka till när jag var barn. Kanske för att världen var större och mer magisk då. Men, det finns en sak som är helt oslagbar med att vara (nästan) vuxen;
de vänner man har omkring sig, de som stannat kvar, är de personer man själv valt. Eller som har valt en.
Håller helt med! Du ska veta att jag följer din blogg och undrar hur du har det, även om jag är dålig på att höra av mig. Hoppas vi ses i sommar!! Kramar <3
SvaraRaderaJag är precis lika dålig på att höra av mig; vi är av samma skrot och korn! Men eftersom vi båda vet om att det är så så är det ju lugnt ;) Ser så galet mycket fram emot sommarstugan och dig och gänget!!! Kram <3
SvaraRadera