På den här väggen har det suttit minst fem olika sorters tapeter.
Bara den som sitter ytterst syns.
Men alla finns där.
Alla har tjänat sitt syfte när de satt ytterst
och nu bär de upp det allra yttersta, slutgiltiga lagret.
River man i det så syns alla de gamla också.
Jag skulle inte vara jag utan alla dem jag en gång varit.
De bär upp mitt yttersta lager.
De syns inte längre.
Men när det yttre lagret rivs
upptäcker jag att de aldrig slutat finnas.
Och att mitt yttersta lager är så tunt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar