Jag är nyss hemkommen från elevafton. Kontrasten är slående; för ett par timmar sedan stod jag på scenen i högklackat, kjol och finsmink, och nu sitter jag i min soffa i trasiga tajts, oknäppt flanellskjorta som jag lånat ur pappas garderob på obestämd tid, dock fortfarande med finsmink. Det kommer att bli kvällens stora grej. Jag avskyr att sminka av mig. Det tråkigaste som finns. Men jag kan inte somna med smink på. Omöjligt. Summan av denna ekvation kommer förmodligen bli att jag sitter uppe jättesent enbart för att jag inte kan motivera mig att gå och ta itu med avsminkningen. Det är ganska korkat.
Elevafton gick förresten bra, om någon undrade. Jag sjöng Tornarian ur The Turn of the Screw av Benjamin Britten. Jättekrånglig musik... Men vacker! Och så målande! Jag tror jag ska ägna ett helt inlägg åt just den operan sen, när jag får tid, för den är helt galet läskig och morbid! Guvernanten är en otroligt komplex, tragisk och mörk roll. Och som alltid när det gäller mig; ju hemskare och mörkare en sång eller roll är, desto roligare tycker jag att det är att göra den!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar