Jag har ordinerat mig själv vila i helgen, efter insikten om att jag i torsdags och fredags småsprang (emellanåt spurtade) i stället för att gå. Folkmusiknatta pågår för fullt i Falun, det är första året som jag inte är där. Men, nattsudd kändes inte som något min kropp skulle uppskatta just nu. Tyvärr.
Så nu är jag återigen stationerad ute i vildmarken. Det mest dramatiska som händer här är att Tiger återigen fått på nöten av någon grannkatt, och nu har en dräneringsslang insatt på ena sidan av halsen. In genom ett hål och ut genom ett annat. Det leder ut var. Jätteäckligt. Jag var inte med till veterinären, men pappa berättade att så fort Tiger blev utsläppt ur transportlådan så gömde han sig bakom en vattenpump, och enda sättet att få ut honom därifrån var helt enkelt att ta på sig ett par tjocka arbetshandskar och stoppa in händerna bakom pumpen. Aj. Handskarna kom också till nytta när han skulle i och ur lådan. Han hatar att vara instängd. Och han hatar att åka bil. Han jamar sitt mest misshandlade mjau för att verkligen understryka hur otroligt hemskt det är. Nu måste han vara inne ett tag, för att vi ska kunna få i honom hans penicillin. Risken finns annars att han känner sig illa behandlad och rymmer. Just nu är han instängd i lillhuset (ett av växthusen om någon oinvigd undrar). Det går att komma in dit genom en dörr i affären, alldeles bredvid toaletten, så varje gång man går förbi där kan man se genom fönstret i dörren hur han sitter där och blänger misslynt på en.
För mig, som är löjligt svag för ett par stora, bärnstensfärgade kattögon, är det nästan psykisk tortyr att behöva stänga dörren i ansiktet på honom så han inte smiter ut. Fast jag misstänker att han inte mår lika dåligt som han utger sig för att göra. Han är nog mest sur.
Undrar om man kan skicka katter på parterapi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar