När jag öppnade dörren till min lägenhet höll jag på att golvas av Lukten. The Lukt. Jag har under hela gotlandsresan varit övertygad om att jag lämnade lägenheten städad. Jag hade fel. Väldigt fel. Den verkar ha ruttnat lite, lite granna i min frånvaro. Det är underbart väder ute och jag ska vara inne och städa.
Jag har, för er som inte vet det, varit på Gotland med skolan för att vara med på festivalen Ljudvågor. Nyskriven musik, samarbete med Gotlands Tonsättarskola. Paniken när jag fick noterna i höstas har gradvis övergått i enorm förtjusning ju mer vi repat; det här med nutida konstmusik kanske är lite min tekopp? Jag har under den senaste tiden raljerat en hel del för alla som orkat lyssna om hur mycket jag ogillar Mozart. Jag sjunger Mozart jämt, känns det som. Han och jag förstår inte riktigt varandra, och det kanske är så det måste vara? Vårt förhållande fungerar helt enkelt inte speciellt bra. Förhållandet mellan mig och mina Gotlandsstycken däremot... Framför allt ett av dem, "Tann for tunge" av Simon Schultz, kom jag extremt bra överens med till slut, och efter framträdandet haglade positiva kommentarer över mig för min insats. Bara att lapa i sig och inleda en ny vad-ska-jag-göra-av-mitt-liv-kris!
Förutom att det var väldigt roligt att sjunga spännande musik i lite olika ensembler så var det rätt gött att komma bort från Falun. Som vanligt. Den här staden skaver som en sten i skon. Hatkärlek. Jag har ju ändå bott här i fyra år.
Följande nöjen erbjuder inte Falun för tillfället: få repertoartips av och diskutera nutida konstmusik med tillrest sångerska från Australien, specialiserad på nämnda musikform. Spela irländsk folkmusik på gatan med levande och stundtals ganska okoncentrerade notställ. Promenader i hamnen när det regnar så mycket att man liksom ger upp försöken att hålla sig torr utan bara skrattar högt och plöjer rakt genom vattenpölarna. Dansa samba. Diskutera politik över en plastmugg rödvin (tryggt att känna att jag inte faller utanför schablonen för vänsterorienterad kulturutövare). Äta glass med spexiga smaker tills man nästan spyr. Beskåda ett antikt, självspelande skåp. Sitta på muren utanför Metodistkyrkan och se solen gå ner över havet.
Följande nöjen erbjuder Falun för tillfället: städning samt Lustigknoppsbacken med Packning. Hade trott att den där backen skulle bli en enkel match efter att ha tillbringat tre dagar med att springa mellan vandrarhemmet och Metodistkyrkan ca en miljon gånger. Hela Visby är ju en enda jämrans uppförsbacke! Men icke. Jag börjar tro att det vilar en förbannelse över Lustigknoppsbacken. Toppen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar