Elva dagar utan hem. Elva dagar i andras sängar, på madrasser och soffor. Elva dagar utan namn.
Elva dagar i städer som inte kan mitt namn. De vet inte vem jag brukar vara när jag är i Falun, de vet inte vem jag brukar vara i Horndal, de vet inte annat än det jag berättar för dem. Jag passar på att berätta något annat än det som Horndal vet allt om och Falun en del.
Jag tycker om att resa. Vara resenär. På väg. Tillfällig. Ett oläst blad i boken.
Det är skönt att komma hem. Väldigt skönt. På ett sätt. Men tågets rusande oro sitter kvar i kroppen, oron som längtan, som förvirring, som längtan som oro, som rus. Jag känner mig brådmogen när jag konstaterar att det väl är så ungdomen är; korta stopp vid perronger, människor går av och kliver på, aldrig samma, och tåget rusar vilt vidare. Rusar, gasen i botten, ibland finns där ett spår, ibland inte, tänk inte.
(Bara inte bergväggen eller stupet.)
(De få som sitter kvar på sina platser trots att tåget stannar gång på gång och alla andra går av.)
Tack Lovisa, Klara och Stina, Viktor med mor samt familjen Nygren i Göteborg! Tack för tak över huvudet, mat, skratt, allvar och tack tjejer för att ni sitter kvar!
söndag 15 januari 2012
tisdag 3 januari 2012
Resenären
Nu drar jag till Danmark på (nästan) obestämd tid, med väldigt lite kläder men väldigt mycket böcker i resväskan. Jag vet inte exakt hur länge jag ska vara där, eller helt och hållet var jag ska bo, eller om pengarna räcker.
Det är så jag vill ha det.
Hej svejs!
| (Såhär ser det inte ut längre. Nu smattrar regnet mot sovrumsfönstret...) |
fredag 30 december 2011
Gränser
I hela mitt liv har jag varit väldigt fixerad vid gränser. I varje dagbok jag skrivit, står att läsa något i stil med "...och eftersom den här dagboken ska vara utskriven till skolavslutningen...". Jag tänkte att det här sommarlovet/den här höstterminen/vårterminen ska bli ett nytt, annorlunda kapitel i mitt liv! Och för att markera det fordrades en ny dagbok. När jag sjunger ett körstycke, till exempel under skolans projektveckor, är det inte konserten som är det viktiga. För det enda jag kan tänka på under konserten är, att "nu var det sista gången jag sjöng den frasen" och "den där tenorinsatsen får jag aldrig höra mer". Saker och ting som tar slut har alltid berört mig väldigt mycket. Jag blir melankolisk.
Men, nyårsafton rör mig inte i ryggen. Över huvud taget.
(Kanske för att ett år som tar slut är så stort, och tack och lov helt omöjligt för mitt förnuft att greppa. Hade jag förstått vidden av det, hade jag förmodligen brutit ihop.)
Men, nyårsafton rör mig inte i ryggen. Över huvud taget.
(Kanske för att ett år som tar slut är så stort, och tack och lov helt omöjligt för mitt förnuft att greppa. Hade jag förstått vidden av det, hade jag förmodligen brutit ihop.)
Etiketter:
Blond Sopran Filosoferar,
Tankar,
Vackra ord
torsdag 29 december 2011
Men hur tänktes det här?
tjejsamla: ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så att man nöjer sig med några stycken av det man samlar på
Ska man slå en brännboll så ska man göra det ordentligt. Ska man spela fotboll ska man spela ordentligt. Ska man samla, ska man samla ordentligt. Hundraprocentigt. All in.
Kan man inte slå bollen ordentligt får man använda käringträt, till motståndarlagets förtjusning och det egna lagets förtvivlan. Kan man inte spela fotboll ordentligt så spelar man som en tjej och får dessutom finna sig i att få det vrålat efter sig av målbrottshesa röster så det hörs över hela fotbollsplanen. Och samlar man inte ordentligt, utan bara lite halvdant (eller "inte så maniskt som vissa killar gör", som Birgitta Lindgren på Språkrådet så fint uttrycker det) så tjejsamlar man numera, enligt Språkrådet.
Kan jag av detta anta, att samlar man bra (seriöst, kunnigt och med stort engagemang), samlar man således som en man?
Att förknippa kvinnliga ord med svaghet, oduglighet och mesighet är väl ändå något vi jobbar hårt med att lägga av med, eller hur, Språkrådet? Jag vet att eran ståndpunkt är att det "inte alls har någon negativ laddning, nehej då, snarare står "tjejsamla" för ett mer sansat sätt att samla!" Med hänvisning till ovan stående iakttagelser så har jag dock lite svårt att tro på det. Kanske i er lilla värld av glass, sommarlov och regnbågsponnies?
Jag skiter i att folk (tydligen) använder det här ordet. Ni kan inte hålla på och auktorisera ord som det här, ni har ett ansvar! Att auktorisera ordet är att auktorisera attityden. Tack för det. Tack så hemskt mycket, Språkrådet, att ni påminner mig om vad jag egentligen är värd. Ifall jag skulle ha lyckats glömma det, menar jag.
Någon gång kanske vi lyckas vända skutan. Någon gång kanske det blir en komplimang att spela fotboll som en tjej. Men, det är väldigt, väldigt svårt att få jämställdhetens långbåt att ta sig framåt, om det hela tiden sitter någon liten ignorant existens längst bak och envisas med att ro åt fel håll...
(Här är hela listan om man har lust att förfasa sig över samtiden inom något annat ämne.)
Nej, nu ska jag inte hetsa upp mig mer för detta. Nej, nej. Jag ska ta det som en man...
söndag 25 december 2011
Härdsmälta
Jag vill skriva något fint och poetiskt om julafton. Om alla fina julklappar jag fick, om alla fina julklappar jag gav bort, om den heliga stunden med Karl Bertil Jonsson, om midnattsmässan och sången jag sjöng, om fikat efteråt och om vänner jag träffade för första gången på länge. Om alla de nya insikter jag fått den här julen, om mig själv och annat.
Men. Natten till julafton sov jag fem timmar. Jag somnade vid tre i går kväll. Vaknade vid fem. Sjöng julotta klockan sju. Lyckades sova litegrann mellan nio och elva, men väldigt lätt sömn. Jag är helt körd i huvudet. Kroppen gör ont av trötthet, något som inte blir bättre av att jag matar den med en jämn ström av toffifee, aladdinask och julmust. Nu ska jag försöka undvika skärmar, eftersom de gör mig ännu tröttare. Jag ska läsa mina julklappsböcker. Jag ska definitivt sluta skriva nu... Ska man skriva något, ska man skriva ordentligt och nu blir det bara blaha...
(Jag kanske skriver något i alla fall. I morgon eller så. Men på ett riktigt papper. Med en riktig penna.)
Men. Natten till julafton sov jag fem timmar. Jag somnade vid tre i går kväll. Vaknade vid fem. Sjöng julotta klockan sju. Lyckades sova litegrann mellan nio och elva, men väldigt lätt sömn. Jag är helt körd i huvudet. Kroppen gör ont av trötthet, något som inte blir bättre av att jag matar den med en jämn ström av toffifee, aladdinask och julmust. Nu ska jag försöka undvika skärmar, eftersom de gör mig ännu tröttare. Jag ska läsa mina julklappsböcker. Jag ska definitivt sluta skriva nu... Ska man skriva något, ska man skriva ordentligt och nu blir det bara blaha...
(Jag kanske skriver något i alla fall. I morgon eller så. Men på ett riktigt papper. Med en riktig penna.)
lördag 24 december 2011
En önskan
Önska dig en stilla natt
Även en juldagsmorgon glimmar
Även en juldagsmorgon glimmar
Finn en plats där det är varmt
Härlig blir jorden, några timmar
Välsigna barnet och hans mor
Hoppas att far är hyfsat nykter
Ge en stund av sinnesro
Till dem som grubblar alltför mycket
Önska dig inget eller allt
Önska dig en stilla natt
Nu tändas tusen juleljus
Och bakom fönstret skymtar prakten
Du kom ihåg och tänd ett ljus
För dem som behöver änglavakten
Önska dig inget eller allt
Önska dig en stilla natt
(Bo Kaspers orkester)
God Jul
Etiketter:
Blond Sopran Filosoferar,
Foton,
Hemma hos mig,
Musik,
Vackra ord
fredag 23 december 2011
Dan före dan
Alla julklappar är inslagna.
Alla julgrupper är pyntade.
Alla apelsiner är pepprade med nejlikor och upphängda i sina fönster.
Alla luckor utom en är öppnade på min adventskalender.
Alla julgranskulor hänger i granen (den finaste gran vi någonsin haft, tror jag).
Alla luciatåg är avklarade.
Alla sova i enslig gård.
Adventsstjärnan lyser i fönstret och det är mindre än en timme kvar till julafton.
Så här vill jag att min jul ska vara.
Alla julgrupper är pyntade.
Alla apelsiner är pepprade med nejlikor och upphängda i sina fönster.
Alla luckor utom en är öppnade på min adventskalender.
Alla julgranskulor hänger i granen (den finaste gran vi någonsin haft, tror jag).
Alla luciatåg är avklarade.
Alla sova i enslig gård.
Adventsstjärnan lyser i fönstret och det är mindre än en timme kvar till julafton.
Så här vill jag att min jul ska vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)