Ibland skriver jag ord som inte riktigt får plats i musiken. Någon dag kanske jag hittar ett sätt att få de två att fungera ihop, men den dagen är inte i dag. Så idag får de där orden rubriceras som dikter, även om jag inte är så förtjust i att alltid behöva kategorisera texter på det viset. Och bloggen är kanske platsen där de hör hemma. Som jag skrev någon gång, minns inte riktigt när, så är en stor del av skrivandet att få dela det skrivna med andra. I alla fall för min del. För jag vill göra skillnad. Påverka.
Men jag ska fundera ett varv till.
Om jag kommer fram till att det är mitt bekräftelsebehov som postar djupa, vackra och ibland självutlämnande inlägg, så kanske jag låter orden stanna innanför pärmarna. I mitt universum.
Jag tror att min största invändning mot bloggande är att det är så direkt. Från tanke till ord till publicering behöver det inte gå mer än några hjärtslag. Det är svårt att stanna upp när man är inne i det; stanna upp och reflektera när man är tagen av en känsla. Vad är för personligt? Vad borde jag behålla för mig själv? Finns det ingenting som är heligt? Kan det här skada mig?
Jag ska fundera ett varv till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar