torsdag 27 oktober 2011

Du är snart där

Där under träden
bakom stängslet

finns en stig för dig



Fortsätt







onsdag 26 oktober 2011

Jobbig stämning

Social kompetens har jag knappt någon.
Blir lätt så när man tillbringar sin barndom med näsan i en bok...

Socialt umgänge har jag knappt något.
Blir lätt så när ens bästa vänner befinner sig på mils avstånd...

Social status bryr jag mig inte om.
Blir lätt så när man insett att de längst ner oftast är de trevligaste...

Socialen är en myndighet.

Tiddelipom.

tisdag 25 oktober 2011

The return of the king

Ibland blir man bara sådär glad i hjärtat. Som när man, en vanlig sketen måndag, kommer gåendes mot tidningshörnan och vem står där om inte Magnus?

Jag är precis hemkommen från Dalarnas Museum där hans trio Artis spelade, och ja, vad ska man säga? Fantastiskt, tycker jag att man ska säga! Det kändes så fint att ha honom och Lina tryggt tillbaka här i Falun, om än bara för några dagar. Som om jag fortfarande gick i tvåan. Det finns vissa människor som liksom har en inbyggd... mysfaktor. Och dem saknar man när de försvinner.

Ibland blir man inte så glad i hjärtat. Som när man vill säga så mycket, men vad man än säger känns fel. Eller som när Lustigknoppsbacken plötsligt tar en kvart att släpa sig upp för. Eller allt vad bihålor heter vägrar samarbeta och man låter urv (nytt bra ord! Urv. Går att använda när som helst!). Det är nästan så att jag hoppas på att det är en förkylning, bara för att få en naturlig förklaring till den plötsliga motvilja vad gäller samarbete som min kropp just nu visar prov på. Eller rättare sagt, för att få en annan förklaring än den att jag är dålig...

Nu kliar det i öronen också.

Over and out.

Och en liten bild på det.





lördag 22 oktober 2011

Ute ur garderoben

Just nu befinner jag mig i Horndal. Dagen har gått åt till att sjunga på ett dop. Eller inte bara sjunga, jag kompade faktiskt mig själv också vilket jag är lite stolt över, eftersom jag ju inte är pianist... Spela piano i band funkar, då är det ju nästan alltid andra som spelar samtidigt så oftast hörs det inte lika mycket om man spelar fel, eller så kan man bara säga att jo, men det skulle låta sådär. Men när det bara är jag och pianot så blir det pinsamt tydligt. Idag det gick bra, som tur var! När det gäller dop är det i regel en liten och ganska smörig repertoar som finns att tillgå. Det är rätt okej, jag brukar försöka plocka bort det värsta.

Men alltså.

Lyssna på det här. På "flöjten" vid 2:02.



Det låter exakt som "flöjten" här.



 Observera att det Ajda spelades in på 80-talet. Hela orkestern är midi. Det är okej i det fallet (det är nog rätt dyrt att hyra en symfoniorkester till en sådan inspelning), men vad i #€U/&"#" tänkte Sonja Aldén med? Jag är inget fan av hennes musik i vanliga fall heller, även om jag någonstans förstår varför folk gillar den... eller gör jag det? Min ärliga åsikt är att det känns som om hon skriver låtar genom att skriva upp alla klyschor som finns på lappar som hon sedan drar på måfå ur en burk och så hoppsan! blev det en låt! Och jag tycker det är lite synd att folk nöjer sig med det. Jag förstår inte varför. Eller så kanske jag  bara är cynisk och bitter. Men hennes musik är lite som snabbmakaroner; tar kort tid att laga och mättar skenbart en stund, enkelt och behändigt. Lättsmält. Jag tycker bättre om musik som är lite mer som en potatisgratäng; kräver lite jobb och skicklighet men är mödan värd! Så. Nu har jag kommit ut som kultursnobb. Så skönt det kändes.

Hur som helst. Den där "flöjten" låter inte klokt och hon borde anmälas för kulturskändande verksamhet!

Inte undra på att det finns så många arbetslösa musiker när artister och producenter tänker såhär, för övrigt!
Hur svårt hade det varit att hitta någon som kan spela tvärflöjt på rikitgt?

torsdag 20 oktober 2011

Kvällsfundering







En släkting till min mosters man samlade på pinnar. 
Någon hade sagt till honom när han var liten att det var bra att spara på pinnar. 
Så då sparade han på pinnar.
Folk frågade sig vad han skulle ha sina pinnar till.
Varför han inte lade tid på något vettigare.

Måste allt ha ett tydligt och vettigt mål för att vara värt att göras?

onsdag 19 oktober 2011

Dumma grejer jag gör - 1

Ny följetong här på bloggen! Titeln säger ganska tydligt vad den handlar om...

En riktigt korkad grej att göra är att sitta uppe halva natten och titta på meningslösa youtube-klipp eller halvhjärtat forska om näbbstövlar, med motiveringen att det är ju roligare att vara vaken än att sova! Och sedan stupar man i säng halv ett, med vetskapen att man ska upp halv sju nästa dag, och upptäcker att det är ju hur gött som helst att bara ligga i sin varma, goa säng och långsamt somna in till det harmoniska brummandet från frysen. Att glömma bort att det är skönt att sova är en dum grej jag gör.

Nu ska jag sova. Godnatt!

(Nä, bara skojade! Jag ska titta på en massa Parlamentetklipp på youtube...)

tisdag 18 oktober 2011

Life Skalman style

Jag betvivlar starkt att det bara är äldre människor som kan bli senila. Nu är jag i och för sig inte speciellt insatt i de senaste forskarrönen om just denna sjukdom, så det är ju mycket möjligt att det går att bli senil utan att vara gammal. Bara det att jag inte vet om det.

Hur som helst, jag tror att jag ligger i riskzonen. Jag skulle behöva ha min mobil i ett senilsnöre runt halsen, och för andra dagen i rad har jag helt enkelt glömt bort att äta middag. Det har kommit annat i vägen. Oboeformade tårtor till exempel. Bäst vore ju en mat och sovklocka; en sån som Skalman har och när den ringer så avbryter han precis allt han håller på med! Tidningsläsning, fotbollsmatcher, bergsklättring, berättande av lösningen på ett viktigt problem som Bamse och Lille Skutt är för korkade för att lösa själva... Och så får Bamse och Lille Skutt vänta i två timmar, sittandes på en löst sittande klipphylla, medan Skalman... sover. Lite otrevligt av honom, kan man ju tycka. Hur som helst, mat och sovklockan skulle påminna mig om såna saker. Men jag misstänker starkt att jag rätt snabbt skulle tappa bort klockan...

 Fast de gånger jag vill glömma något så vägrar seniliteten att infinna sig.

Vad är det för poäng med att vara senil då? Jag bara undrar...