Ibland blir man så trött på det här jämrans tjyvsamhället att man får god lust att köpa sig en båt, segla ut till en ö långt, långt ut i havsbandet och bosätta sig där. Långt från alla människor och all idioti. Sedan när allt går åt helvete för samhället så kan man sitta där på sin ö och med ett bistert leende konstatera att "ja, det var ju inte mitt fel det här".
Men ibland känner man en skön känsla i magen. Kanske när man sitter på en brygga och delar en falafel i majsbröd känner man den. En känsla som säger att allt nog kommer att ordna sig, faktiskt. Samhället är kanske fullt av skit, på alla möjliga vis, men det finns fanimej hopp. Det finns hopp så länge vi pratar om skiten. Så länge vi diskuterar den, så länge vi analyserar den och så länge vi aktivt väljer att göra något åt den. För det finns ingenting som är så svårt att bli av med som en idé. Och varifrån kommer idéer? Från inspiration.
Så länge vi delar och diskuterar den information vi själva har med andra, och så länge vi genom våra handlingar inspirerar varandra till att göra den här världen till ett lite bättre ställe att leva på, finns det helt enormt mycket hopp om att det faktiskt kommer att lösa sig!
onsdag 6 juni 2012
Sent
Varför är det skönare att ha klarat av en hel dag än att ha en hel dag framför sig?
Jag är så trött att ögonen inte orkar se. De flackar omkring och letar efter ett obestämt någonting. Blir hängande i just ingenting. Ändå lägger jag mig inte för att sova. Det är ganska dumt.
Jag är så trött att ögonen inte orkar se. De flackar omkring och letar efter ett obestämt någonting. Blir hängande i just ingenting. Ändå lägger jag mig inte för att sova. Det är ganska dumt.
söndag 3 juni 2012
Sömnblå
Hennes ögon är sömnblå
jag undrar vad
eller vem
hon ser på
om hon nu ser på något
eller någon
över huvud taget
kanske är hon bara lugn?
lite trött
efter att ha suttit så länge med buketten
kanske är hon allergisk?
Jag fick henne i present av mormor efter konserten.
Nu sitter hon och ser sömnigt i fjärran på min tavelhylla.
lördag 2 juni 2012
Musik
Adrenalinkicken när man precis slagit av körens sista ton och står med händerna i luften och applåderna rungar i salen och alla ler och strålkastarna lyser som tusen solar. Den adrenalinkicken...
tisdag 22 maj 2012
Björkflickan
”Jag vill inte vara här inne,” säger Björkflickan.
”Vi kan inte gå tillbaka ut, det vet du.”
”Men varför? Jag vill!”
”Därute är inte vårat! Det är alla andras. Det kanske är
lite kvavt här inne, men det är i alla fall vårt eget!”
Björkflickan sparkar av sig sina skor i min hall och slänger
sig raklång på min soffa. Jag iakttar henne under tystnad medan hon lugnar sig.
Hon kommer inte att protestera mer; det är bara jag som kan säga åt henne på
det här viset för det är bara mig hon lyssnar på. Oftast. Fast ibland undrar
jag om hon gör rätt i det…
Hon ligger i soffan och ser ut genom fönstret.
”Dra upp persiennerna i alla fall,” säger hon. Jag gör som
hon säger och drar upp alla persienner, och kvällsljuset fyller rummet med sitt
matta sken. Björkflickan ser nöjd ut. Hon klipper sömnigt med ögonen.
”Öppna fönstret lite så jag kan höra träden!”
Det sjunger svagt i nyutslagna grenar. Lite hoppfullt. Jag
stökar omkring i lägenheten; plockar upp kläder från golvet och lägger disken i
blöt. Björkflickan hör det inte själv, men hennes andetag sjunger av samma
hoppfullhet som de unga träden utanför fönstret, när hon långsamt somnar där på
soffan.
Knopparna har slagit ut och Björkflickan sover djupt. Jag
sitter vaken med en kopp te i händerna och ser på när försommarnatten smyger
sig fram mellan hyreshus och träddungar.
söndag 20 maj 2012
Andra världar
Hela Gotlandshelgen levde jag helt utan dator. Jag saknade den inte en sekund. Jag gör om det denna helg; jag jobbar och har ingen tid över till att sitta och löka framför Youtube, och den lilla tid jag har ägnar jag åt böcker. Mobilen ligger på bänken i köket och ser övergiven ut. Det kan den gott ha.
Utan det parallella universum som finns bakom skärmen tillgängligt, lägger jag mer fokus på det universum jag faktiskt befinner mig i. Fysiskt. Även musik kan jag ibland tycka hör mer till den där andra världen, den som nästan, nästan bryter sig loss ur rumsbegreppet för mig. Det är ganska skönt att väga upp med att stoppa ner fingrarna i en go blandning av jord och kogödsel då!
Utan det parallella universum som finns bakom skärmen tillgängligt, lägger jag mer fokus på det universum jag faktiskt befinner mig i. Fysiskt. Även musik kan jag ibland tycka hör mer till den där andra världen, den som nästan, nästan bryter sig loss ur rumsbegreppet för mig. Det är ganska skönt att väga upp med att stoppa ner fingrarna i en go blandning av jord och kogödsel då!
torsdag 17 maj 2012
Toviga fjädrar
Sparv har precis skrivit en sång som hon spelat in på sin lilla KORG Sound on Sound. När hon lyssnade efteråt insåg hon att den tagningen kommer att vara helt omöjlig att göra om. Den kommer aldrig att bli likadan. Lika bra. Sången är fruktansvärt osammanhängande och det mesta av texten hittade hon på medan hon spelade. Den är så brutalt ärlig. Aldrig i livet att hon skulle sjunga den för någon.
Men om ett halvår eller så. Då kanske hon tar fram den, skriver ner texten och putsar lite bland alla toviga fjädrar. Ruskar på huvudet, hoppar upp på en trädgren där hon syns och sjunger den så att alla katter i kvarteret kan höra.
De kommer aldrig i livet att vilja äta en Sparv igen efter det.
Men om ett halvår eller så. Då kanske hon tar fram den, skriver ner texten och putsar lite bland alla toviga fjädrar. Ruskar på huvudet, hoppar upp på en trädgren där hon syns och sjunger den så att alla katter i kvarteret kan höra.
De kommer aldrig i livet att vilja äta en Sparv igen efter det.
Etiketter:
Katterna,
Mina sånger,
Musik,
Sparven,
Tankar,
Vackra ord
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

