Nu är det slut. Nu vaknar jag.
Och det är lugnt och lätt att gå,
när inget finns att vänta mer
och inget finns att bära på.
Rött guld igår, torrt löv idag.
I morgon finns där ingenting.
Men stjärnor brinner tyst som förr
i natt i rymden runtomkring.
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ som inga skatter har?
Hos er är frihet utan vank
i fjärran evigheters frid.
Den såg väl aldrig himlen tom
som gav åt er sin dröm och strid.
På sidan 68 i varje bok finns det något speciellt. Den här dikten fanns på sidan 68 i min Karin Boye-samling. Metern är som steg. In i en värld där jag vill vara. Och det är lugnt och lätt att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar