Sjöng precis för ett gäng som var här på skolan på konferens. Två egna låtar samt Toves Höstvisa. Insikt: varför tänker man hela tiden bara på att Nå Ut Med Sin Musik till folk i ens egen ålder, folk som ofta är extremt svårflörtade, väldigt blasé samt vägrar sätta sin fot på en konsert arrangerad av Studiefrämjandet om de inte har en långvarig relation (och helst är släkt) med den som uppträder?
Jag får ut en miljon gånger mer av att spela för en blandad publik på konferenser, pensionärsträffar och musikcaféer. Barn, vuxna, äldre... Människor som inte har kommit in i, eller som har passerat stadiet då man kanske berörs av musiken som mest, men visar det som minst.
Jag är inte alls bitter på min generation. Inte alls.
Det är bara det att en finstämt mumlande allsång på Höstvisa slår det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar