Det sitter någon i min soffa och undviker tvångsmässigt att
somna. Det verkar som om att hon vill uppleva gryningen, om att hon vill gå ut
och känna den i hela kroppen och vara den första som får se den nya dagen. Hon
förnekar konsekvenserna hennes vaka får. Intalar sig själv att det är värt det.
Hon letar efter livspoesin och hoppas att den finns där framme, vid
soluppgången. Bara hon lyckas hålla sig vaken.
Det sitter någon i min soffa och kämpar mot sömnen och sitt
bättre vetande.
Det ljusnar, men solen går nog inte upp riktigt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar