Det är inte fel. Det är bara så det är ibland.

Jag har funderat på en sak. 

Ibland är livet en hög med skräp. Det är inte roligt när livet är en hög med skräp. Men är det fel?

Tjejtidningarna (alltid dessa tjejtidningar…) svämmar över av ”boosta dig själv”, ”fixa självkänslan” och ”så blir ditt liv bättre i sommar”. Alltid detta bättre. Du och ditt liv är ett projekt i ständigt behov av renovering. Ditt stackars lilla liv ska fixas med smink, mindfulness, karriär, avocadosmoothies och på toppen av allt en stabil självkänsla. För det är du värd.

Som om det vore något fel på ditt stackars lilla liv. Som om det vore fel att detta lilla liv ibland känns som en hög med skräp. Som om det vore fel att du ibland har svårt att förstå hur någon, någonsin, skulle kunna uppskatta ditt lilla, lilla liv.

De säger att det är fel.

Man ska inte må dåligt, då är det fel. Skaffa bra självkänsla, säg till dig själv att du duger, övertyga dig själv, lyft dig själv, älska dig själv, gör något gör något gör något! Det är ditt ansvar att göra något åt det. Ett ansvar du måste klara av att ta.

Och när det inte går, när man inte klarar det, så mår det stackars lilla livet ännu sämre.

Alltid detta bättre.

Snälla självkänslohetsare, kan man inte bara få acceptera att livet är en hög med skräp ibland? Det är inte kul när det är så, men det är inget abnormt. Det är inte fel. Det är jobbigt, men inte fel. Det är en fullt legitim känsla, som blir så mycket svårare att ta sig ur om man tar ifrån den sitt existensberättigande. När den bevisligen existerar. Den ingår liksom i hela den här grejen som kallas att leva. Och om den tillåts vara just det, något som hör till och inte något onaturligt och fel, blir det kanske lättare att ta sig upp.

Så kan ni inte, snälla snälla snälla, sluta antyda att det är fel med låg självkänsla, kära självkänslohetsare, även om ni kanske gör det för att ni tror att det ska hjälpa, för att ni tycker att "ingen ska behöva må dåligt"? Tanken är kanske god, men det stjälper mer än hjälper. Budskapet blir att det är fel. Och när attityden att det är fel befästs så får man ännu lägre självkänsla för att man inte har högre självkänsla. Det stackars lilla livet drar sig skamset undan för att det inte klarar av att leva så som det blir tillsagt att det borde klara. Skulden blir ännu tyngre att bära.

Det var saken jag funderat på.