Dumma grejer jag gör - 1

Ny följetong här på bloggen! Titeln säger ganska tydligt vad den handlar om...

En riktigt korkad grej att göra är att sitta uppe halva natten och titta på meningslösa youtube-klipp eller halvhjärtat forska om näbbstövlar, med motiveringen att det är ju roligare att vara vaken än att sova! Och sedan stupar man i säng halv ett, med vetskapen att man ska upp halv sju nästa dag, och upptäcker att det är ju hur gött som helst att bara ligga i sin varma, goa säng och långsamt somna in till det harmoniska brummandet från frysen. Att glömma bort att det är skönt att sova är en dum grej jag gör.

Nu ska jag sova. Godnatt!

(Nä, bara skojade! Jag ska titta på en massa Parlamentetklipp på youtube...)

Life Skalman style

Jag betvivlar starkt att det bara är äldre människor som kan bli senila. Nu är jag i och för sig inte speciellt insatt i de senaste forskarrönen om just denna sjukdom, så det är ju mycket möjligt att det går att bli senil utan att vara gammal. Bara det att jag inte vet om det.

Hur som helst, jag tror att jag ligger i riskzonen. Jag skulle behöva ha min mobil i ett senilsnöre runt halsen, och för andra dagen i rad har jag helt enkelt glömt bort att äta middag. Det har kommit annat i vägen. Oboeformade tårtor till exempel. Bäst vore ju en mat och sovklocka; en sån som Skalman har och när den ringer så avbryter han precis allt han håller på med! Tidningsläsning, fotbollsmatcher, bergsklättring, berättande av lösningen på ett viktigt problem som Bamse och Lille Skutt är för korkade för att lösa själva... Och så får Bamse och Lille Skutt vänta i två timmar, sittandes på en löst sittande klipphylla, medan Skalman... sover. Lite otrevligt av honom, kan man ju tycka. Hur som helst, mat och sovklockan skulle påminna mig om såna saker. Men jag misstänker starkt att jag rätt snabbt skulle tappa bort klockan...

 Fast de gånger jag vill glömma något så vägrar seniliteten att infinna sig.

Vad är det för poäng med att vara senil då? Jag bara undrar...

Mot skymning

Jag är glad. Mitt liv går bra nu!

Kan då någon förklara för mig varför jag bara vill lyssna på Melissa Horn, och Håkans allra sorgligaste låtar? Det är rakt igenom idiotiskt! Jag tar ju bara ner mig själv!

Kanske är det vädret.

Eller vetskapen om att den här dagen snart är slut, den också.

Jomjomjom dee chakalöt!

I morgon är det öppet hus. Detta innebär bakning. Storskalig bakning. Jag gör tyvärr inget med choklad i, som min kollega här ovan, men väl med citron och lime! 

Och jag klämde precis tummen i kylskåpsdörren. Begåvat.

All suited up

International Suit Up Day kom och gick. Förväntningarna har som vanligt varit höga; det har putsats och fejats i stugorna, gammelmormor har tagit sitt årliga bad, slipsarna har lagts i sträck och barnen har satts på en prydlig rad, inväntande den stora dagen riktigt lysande av glädje och förhoppningar!

Jag för min del hade varit ovanligt förutseende och bett mamma skicka med min kostym upp med min fantastiska skjuts, som pendlar mellan Falun och Horndal. Jättesmart av mig! Inte lika smart att glömma bort att be om vit skjorta och slips också. Fick improvisera med en rutig samt ett besök på Myrorna. Det syns inte på bilden, men på insidan av skjortans krage finns det ett blommönster. Och en av blomsorterna i det mönstrat matchar slipsens färg precis! Vill jag bara säga till mitt försvar.

För övrigt så slog jag och R ett slag för jämlikheten: jag hade blått och han hade rosa. Så medvetet. Jämställdheten firar nya triumfer! 

Hoppas att elevkåren kommer att fira lite triumfer imorgon också. Då är det nämligen dags för det fruktade Luciaruntrigningshelvetet. Ett gytter av papper, telefonnummer, tider som krockar och tåg som inte finns. Tjohoo... Önska mig lycka till!

Att klia Beethoven på magen

Hemma hos mina släktingar i Upplands Väsby bor det två katter. 

Mozart, eller Måsepåse om man så vill,

och Beethoven. Ludde, allmänt kallad. 

Jag och Ludde bekantade oss med varandra i helgen.

Han fick mat av mig och jag fick klia honom på magen.

Han tackade genom att köra klorna i mitt knä av vällust.

Katter är ett broende för mig. 

Ungefär som choklad.

Och kramar.

Godnatt!

Men Bamsen... hade du inte honom vid fågelängen?

En av mina absoluta Astrid Lindgren-favoriter är Lotta på Bråkmakargatan. Jag vet inte hur många gånger jag har sett de där filmerna, och ända sedan jag var väldigt liten har Lottas syster Mia Maria varit en av mina stora förebilder. Jag var så imponerad av att hon kunde klockan, att hon kunde vika ihop en filt sådär coolt genom att klämma fast den under hakan och att hon hade så fina kläder! När jag var lika stor som hon, ja då var jag minsann stor på riktigt! tänkte jag, fem år.

Nu är jag betydligt större än hon, men när jag då och då ser på filmerna så känns det fortfarande som om hon är större än mig!

Och vad gäller hennes oslagbara stil, så är den fortfarande en inspirationskälla för mig!

(Jag kan inte riktigt låta bli att nämna Claes Malmberg som Lottas pappa här, han är tamejtusan helt underbar! Kan starkt rekommendera er att ta er en titt på någon av Lotta-filmerna om ni har tråkigt, bara hans prestation gör det så värt!)